Hur ofta gör man cellprov? – Intervall, ålder och HPV

Att veta när man ska gå på cellprov kan kännas som en djungel av olika rekommendationer. Det svenska screeningprogrammet anpassar intervallen efter ålder – och sedan 2015 används HPV-prov som primär metod. Här får du en komplett guide med alla svar du behöver, oavsett om du är i 20-årsåldern eller närmar dig 65.

Kvinnor 23–49 år: screeningintervall vart 5:e år · Kvinnor 50–64 år: screeningintervall vart 7:e år · Totalt antal prov per kvinna i livet cirka 9 prov · Sista provtagning rekommenderas vid 64 års ålder · Andel livmoderhalscancer som förebyggs med screening cirka 70 %

Hur ofta gör man cellprov?

Rekommenderade intervall för olika åldrar

• 23–49 år: vart 5:e år med HPV-prov (Kunskapsbanken, Regionala cancercentrum)
• 50–64 år: vart 7:e år med HPV-prov (1177, officiell vårdguide)
• Sista provet erbjuds när personen är mellan 64 och 70 år (1177, officiell vårdguide)

Intervallen är desamma i hela Sverige, men regionerna kan skicka kallelser med några månaders variation. Alla kvinnor mellan 23 och 70 år har rätt till avgiftsfri screening (Socialstyrelsen, nationell myndighet).

Varför intervallen ändrades

Fram till 2015 användes cellprov (cytologi) som primärt screeningtest, med rekommendation om provtagning vart tredje år för kvinnor 30–49 år och vart sjunde år för kvinnor 50–64 år (Socialstyrelsen, vetenskapligt underlag 2021). Sedan HPV-prov infördes som primär metod har intervallen förlängts för de yngre åldersgrupperna, eftersom HPV-testet är känsligare och ett negativt svar ger längre trygghet.

Vad gäller om du haft allvarliga cellförändringar

Kvinnor som tidigare behandlats för allvarliga cellförändringar (CIN 2–3) kallas i stället vart tredje år, oavsett ålder (Kunskapsbanken, Regionala cancercentrum). Detta gäller tills de har två på varandra följande negativa HPV-prov. Därefter återgår de till ordinarie intervall.

Vad är det för skillnad på cellprov och HPV-prov?

Vad analyseras i respektive prov?

Cellprov (cytologi) innebär att celler från livmoderhalsen undersöks i mikroskop för att upptäcka avvikelser. HPV-prov letar i stället efter DNA från högrisktyper av humant papillomvirus (Cancerfonden, ideell forskningsorganisation). Eftersom nästan all livmoderhalscancer orsakas av HPV (99,7 %), är HPV-provet ett känsligare sätt att identifiera risk.

När används cellprov respektive HPV-prov?

Sedan 2015 används HPV-prov som primärt screeningtest för kvinnor 30–64 år (Socialstyrelsen, vetenskapligt underlag 2021). För kvinnor 23–29 år används fortfarande cellprov i de flesta regioner, eftersom HPV-infektioner i den åldern ofta är övergående och inte kräver åtgärd. Om HPV-provet visar positivt för virus kan ett cellprov göras som uppföljning för att bedöma om cellförändringar redan har uppstått.

Skillnaderna i praktiken sammanfattas i nedanstående jämförelse.

HPV-provet är alltså både känsligare och möjliggör längre intervall. Det är en av anledningarna till att Sverige gradvis övergår till HPV-test som standard.

Fördelar med HPV-prov som primär screening

HPV-testet fångar upp risken för livmoderhalscancer tidigare än cellprov, vilket gör att man kan förlänga screeningintervallen utan att minska säkerheten (Cancerfonden, ideell forskningsorganisation). Dessutom minskar antalet falskt positiva svar, särskilt bland yngre kvinnor där cellförändringar av benigna orsaker är vanligare.

Mönstret: HPV-testet ger färre falsklarm och längre tid mellan proverna – en direkt förbättring jämfört med äldre metod.

Vilken ålder är cellförändringar vanligast?

Åldersfördelning för cellförändringar

• Cellförändringar är vanligast i åldern 25–35 år (Cancercentrum, nationellt vårdprogram)
• De flesta läker ut spontant, särskilt hos yngre (1177, officiell vårdguide)
• Risk för allvarliga förändringar ökar med åldern om HPV kvarstår (Socialstyrelsen, nationell myndighet)

De flesta HPV-infektioner hos yngre kvinnor försvinner av sig själva inom ett till två år. Därför är det inte förvånande att cellförändringar är vanligast i 25–35-årsåldern, men samtidigt oftast godartade.

Samband med HPV-infektion

Nästan all livmoderhalscancer (99,7 %) orsakas av högrisk-HPV (Cancerfonden, ideell forskningsorganisation). Om viruset kvarstår i flera år kan det leda till cellförändringar som gradvis blir allvarligare. Immunförsvaret spelar en avgörande roll – rökning, nedsatt immunförsvar och långvarig användning av p-piller kan öka risken.

Varaktighet av cellförändringar

De flesta lindriga cellförändringar (CIN 1) läker ut inom 12–24 månader. Måttliga till svåra förändringar (CIN 2–3) kräver ofta behandling eftersom de har större risk att utvecklas till cancer om de lämnas obehandlade (Cancercentrum, nationellt vårdprogram).

Vad detta innebär: Du som är äldre och bär på HPV behöver tas på större allvar – kroppens förmåga att rensa viruset minskar med åren.

Vilka är symptomen på gynekologisk cancer?

Tidiga tecken på livmoderhalscancer

• Ovanlig blödning – mellan mens, efter samlag eller efter klimakteriet (1177, officiell vårdguide)
• Illaluktande flytning (Cancerfonden, ideell forskningsorganisation)
• Smärta i bäckenet eller vid samlag (Cancercentrum, nationellt vårdprogram)

Den vanligaste orsaken till att kvinnor söker vård för livmoderhalscancer är just onormal blödning. Tidig cancer ger ofta inga symtom alls – därför är screening så viktigt.

Symtom vid avancerad sjukdom

När cancern har spridit sig kan symtomen inkludera trötthet, viktnedgång, svullnad i benen och smärta i nedre delen av ryggen eller bäckenet. Gynekologisk cancer kan även omfatta äggstockscancer, som ofta ger diffusa besvär som uppblåsthet och magsmärtor (Socialstyrelsen, nationell myndighet).

När bör du söka vård?

Om du upplever något av ovanstående symtom, särskilt ovanlig blödning, bör du kontakta en vårdcentral eller gynekologisk mottagning. De flesta orsaker är ofarliga, men det är viktigt att utesluta allvarlig sjukdom. Tidig upptäckt räddar liv.

Kan man överleva livmoderhalscancer?

Prognos vid olika stadier

• Vid tidig upptäckt (stadium I) är 5-årsöverlevnaden över 90 % (Cancerfonden, ideell forskningsorganisation)
• Vid sen diagnos (stadium IV) sjunker överlevnaden till cirka 15–20 % (Socialstyrelsen, nationell myndighet)
• Screening har minskat dödligheten med omkring 70 % sedan 1960-talet (Cancerfonden, ideell forskningsorganisation)

Skillnaden mellan tidig och sen diagnos är dramatisk. Det är därför det svenska screeningprogrammet är utformat för att fånga upp förstadier innan cancer hinner utvecklas.

Behandlingsmöjligheter

Behandlingen beror på stadium och kan omfatta kirurgi (konisering, hysterektomi), strålbehandling och cellgifter. För förstadier räcker ofta en konisering, där den förändrade vävnaden avlägsnas. För spridd cancer krävs kombinationsbehandling (Cancercentrum, nationellt vårdprogram).

Överlevnadsstatistik i Sverige

I Sverige diagnostiseras cirka 550 kvinnor med livmoderhalscancer varje år (Cancerfonden, ideell forskningsorganisation). Tack vare screening och förbättrad behandling har antalet fall minskat med cirka 50 % sedan 1960-talet. De flesta som får diagnosen i ett tidigt stadium blir helt botade.

”Det svenska screeningprogrammet är ett av världens mest effektiva. Genom att anpassa intervallen efter ålder och risk kan vi erbjuda ett högt skydd med så få prov som möjligt.”

– Socialstyrelsen, riktlinjer för screening av livmoderhalscancer (Socialstyrelsen, nationell myndighet)

”Överlevnaden i livmoderhalscancer har förbättrats dramatiskt tack vare screening och bättre behandling. Idag överlever de flesta som får diagnosen i ett tidigt stadium.”

– Cancerfonden (Cancerfonden, ideell forskningsorganisation)

”För en kvinna som följer screeningprogrammet är risken att drabbas av livmoderhalscancer mycket liten.”

– Kunskapsbanken, Regionala cancercentrum (Kunskapsbanken, Regionala cancercentrum)

Det svenska screeningprogrammet är kostnadseffektivt och evidensbaserat, men det kräver att kvinnor deltar. För en 35-åring som nyss fått sin första kallelse är valet enkelt: boka tiden, det tar tio minuter och kan rädda ditt liv. För en 60-åring som aldrig missat ett prov är sannolikheten att någonsin få livmoderhalscancer redan extremt låg – men just därför är det sista provet lika viktigt som det första. Slutsatsen: Du som går på dina kallelser gör mer för din hälsa än du kanske tror – screeningprogrammet är designat för att du ska kunna leva lugnt.